Överraskad av förståelsen.
Jag slutar aldrig att förvånas över hur sonens pappa ibland kan förstå mina val jag har gjort medans han var i sitt hemland georgien under 1 års tid utan kontakt med sonen.visst att vi inte alltid har samma åsikter om saker och ting men nu känns det iaf som att jag kan få honom att förstå varför jag gjorde mina val.hur jag tänkte när jag gjorde dom osv.
Jag gjorde valet medans hans pappa var borta att ordna en kontaktfamilj för sonen att åka till.
Han blev ju så ledsen när dottern fick åka till sin pappa men inte han, då pappan var i ett annat land blev detta en omöjlighet.
Jag valde att berätta för honom om det idag, i lugn samtals ton och på ett sätt jag trodde skulle passa.
Märk min förvåning när han sa att det var helt okej och att han förstod och inte bara det han blev otroligt glad för att jag berättade för honom. han förstod varför jag hade gjort som jag hade gjort och varför jag hade valt att vänta tills nu med att berätta för honom.
ingen kan ju förstås ersätta sonens pappa och det var ju inte heller det jag var ute efter.
jag förklarade för honom att vi skulle titta närmare på hur ofta och när sonen ska få åka till honom i fortsättningen och det tyckte han var helt okej.
min första tanken när diskutionen om kontaktfamilj kom upp var ju kanske som för många andra -nej, inte behöver jag det, det är ju bara för folk som inte kan ta hand om sina barn själva. Nu i efterhand när jag har pratat med folk som har hand om det och personer som oxå har kontaktfamiljer så inser jag hur fel jag hade.
min kära "L ROCK" var en av dom som fick mig att ändra syn på just det här med kontaktfamiljer och fick mig att inse vilken positiv inverkan det kan ha både på mig och sonen att få vara ifrån varandra i några dagar då jag under senaste året har varit ensamstående med 2 barn och en massa trassel och strul med barnens pappor.
när sonen kom hem på söndagarna så var jag en glad och utvilad mamma inte för att jag inte var det innan men man behöver faktiskt tid till att rå om sig själv oxå och det kan man inte fullt ut när man har barn omkring sig 24/7 så detta var en otrolig lättnad.
hur som helst är jag iaf både glad och förvånad över pappans reaktion och av tidigare erferenheter på hans reaktioner så var jag helt säker på att jag skulle mötas av protest och ett helt tal om vilken dålig mamma jag var som lämnade bort min son, men icke. tack och lov:)
det enda han sa var att han undrade hur det gått till. jag berättade att jag pratat med dom, träffat dom, sett hur dom bor och att socialen kollat upp dom grundligt innan dom får lov att bli kontaktfamilj. efter jag berättat detta så uppfylldes han av ett lugn om att dom inte var några "pedofiler" som han uttryckte det.
Kommentarer
Trackback
