idag på väg hem ifrån praktiken stannade v...
idag på väg hem ifrån praktiken stannade vi just där,där jag åker förbi varje dag jag har praktik inne på ackis.. det är lika svårt varje gång jag åker förbi men kan ändå inte låta bli att titta.. jag saknar dig oerhört mycket.. jag tänker ofta att jag ska ringa dig o höra hur det är med dig o fråga om vi ska hitta på nått,i nästa sekund kommer jag på mig att det inte går.. vissa dagar är extra svåra o jag går med gråten i halsen o tänker tillbaka o kan till slut inte hålla tårarna tillbaka.. dom rinner längst med mina kinder,det hjälper inte men det lättar för en kort stund.. jag o resten av familjen grillade för ett tag sen,jag kunde inte ens vara ute o titta på när maten tillagades som jag brukade,när du grillade och var såå otroligt snäll o hjälpsam.. jag saknar dessa små saker. att prata medans du tar över grillen för att jag inte kan.. jag saknar dig o att få skriva med dig.. att prata om hur dagen varit o vad du gjort.. sitta hela gänget o titta på film ihop o bara umgås..
En tragedi har inträffat
Fredag 26 augusti 2011
jag fick ett samtal,gick in i chock och tårarna sprutade, kunde inte prata lr göra annat än att gråta.
jag kunde inte för allt i världen förstå vad som hade hänt.
mina tankar går till hans nära och kära,vänner och bekanta men framför allt till hans föräldrar.
försöker att samla tankarna och orden för att få ner dom i skrift men det är otroligt svårt i stunder som denna.
återuppväckta minnen.
igår kväll när jag lade min son så kom jag att tänka på en sak. jag brukar varje kväll säga -godnatt och sov gott, jag älskar dig till var och ett av mina barn. detta fick mig att minnas när jag var liten och mina föräldrar sa -god natt och sov gott, jag älskar dig till mig. jag vet inte vad det var som fick minnet att vakna till liv.
om det kanske var att min pappa kom förbi med dom sista sakerna som var mina som jag har haft kvar ute hos honom härom dagen och detta fick mig att börja tänka och minnas. han kom förbi med sakerna och dagen efter så skickade jag ett sms och tackade för att han kom förbi med dom.
jag hade sedan innan bestämt mig för att jag inte ville träffa honom men jag ville endå se hur han ser ut idag då jag inte sett honom på ca 7 år. det kändes konstigt att se honom igen.
jag har inte träffat honom på så många år men jag känner att jag inte är redo för det än, trots att vi smsat några gånger och börjat ta upp kontakten igen.
jag vet inte när jag är redo att träffa honom och prata med honom ansikte mot ansikte men jag känner att det får ta den tid som det behövs för att jag ska klara av det.
pga att jag inte träffat min pappa under alla dessa år så har jag tyvärr inte haft någon kontakt med släkten på pappas sida och det tycker jag är riktigt synd. släkten på pappas sida är inte såå stor men den har vuxit sedan jag såg dom senast.
jag har försökt att börja ta upp kontakten med dom igen oxå och jag hoppas verkligen att vi kan få en bra kontakt. jag lägger inte skulden på någon av dom för jag har inte heller ansträngt mig så mycket heller för att behålla kontakten med dom, men dettta ska det nu bli ändring på för jag vill verkligen ha dom i mitt liv igen.
tidigare har jag tänkt att dom är äldre än mig och dom borde kunna höra av sig till mig om dom vill träffas och umgås men har börjat förstå att det krävs ansträngning från båda hållen och inte bara ena hållet som jag tidigare trodde.
Ber om ursäkt
Har ännu inte lärt mig hur man lägger in flera bilder i ett och samma blogginlägg så det fick bli en hel radda med bilder istället.
tar gärna emot hjälp om det är någon som kan:)
kram på er:)
Angelica och Marcus från musik veckan
Konstnären Själv:)
Kika in och titta på hans Blogg:) på länken här nedanför:)
Gaga Och Blickfånget Av Fredric
Sylar ritad av Fredric Börjesson
Mr D inspekterar Tavlorna:)
Vernissage:) med Fredric Börjesson i Harg
Peter Jöback O Coockies N Beans
Överraskad av förståelsen.
Jag slutar aldrig att förvånas över hur sonens pappa ibland kan förstå mina val jag har gjort medans han var i sitt hemland georgien under 1 års tid utan kontakt med sonen.visst att vi inte alltid har samma åsikter om saker och ting men nu känns det iaf som att jag kan få honom att förstå varför jag gjorde mina val.hur jag tänkte när jag gjorde dom osv.
Jag gjorde valet medans hans pappa var borta att ordna en kontaktfamilj för sonen att åka till.
Han blev ju så ledsen när dottern fick åka till sin pappa men inte han, då pappan var i ett annat land blev detta en omöjlighet.
Jag valde att berätta för honom om det idag, i lugn samtals ton och på ett sätt jag trodde skulle passa.
Märk min förvåning när han sa att det var helt okej och att han förstod och inte bara det han blev otroligt glad för att jag berättade för honom. han förstod varför jag hade gjort som jag hade gjort och varför jag hade valt att vänta tills nu med att berätta för honom.
ingen kan ju förstås ersätta sonens pappa och det var ju inte heller det jag var ute efter.
jag förklarade för honom att vi skulle titta närmare på hur ofta och när sonen ska få åka till honom i fortsättningen och det tyckte han var helt okej.
min första tanken när diskutionen om kontaktfamilj kom upp var ju kanske som för många andra -nej, inte behöver jag det, det är ju bara för folk som inte kan ta hand om sina barn själva. Nu i efterhand när jag har pratat med folk som har hand om det och personer som oxå har kontaktfamiljer så inser jag hur fel jag hade.
min kära "L ROCK" var en av dom som fick mig att ändra syn på just det här med kontaktfamiljer och fick mig att inse vilken positiv inverkan det kan ha både på mig och sonen att få vara ifrån varandra i några dagar då jag under senaste året har varit ensamstående med 2 barn och en massa trassel och strul med barnens pappor.
när sonen kom hem på söndagarna så var jag en glad och utvilad mamma inte för att jag inte var det innan men man behöver faktiskt tid till att rå om sig själv oxå och det kan man inte fullt ut när man har barn omkring sig 24/7 så detta var en otrolig lättnad.
hur som helst är jag iaf både glad och förvånad över pappans reaktion och av tidigare erferenheter på hans reaktioner så var jag helt säker på att jag skulle mötas av protest och ett helt tal om vilken dålig mamma jag var som lämnade bort min son, men icke. tack och lov:)
det enda han sa var att han undrade hur det gått till. jag berättade att jag pratat med dom, träffat dom, sett hur dom bor och att socialen kollat upp dom grundligt innan dom får lov att bli kontaktfamilj. efter jag berättat detta så uppfylldes han av ett lugn om att dom inte var några "pedofiler" som han uttryckte det.
Bägaren har runnit över.
vad är det egentligen som får bägaren att rinna över och att en person ska bryta ihop?
Jag har märkt att när det gäller vissa saker så har jag både skinn på näsan och en otrolig styrka och
ibland förvånar jag till och med mig själv när jag, som har varit så konflikträdd vågar sätta ner foten och bita ifrån på riktigt.
Jag klarar olika mycket med olika personer och iblad så brister det och jag får nog och det märks.
Har en specifik incident i åtanke och det var just ett sånt tillfälle som gjorde att jag fick nog.
kommer en man stolpandes över gräsmattan för att skälla ut mig för att jag umgicks med en gemensamm bekant som dom hade sagt upp kontakten med av diverse anledningar.
Jag blev så arg pga att dom drar in sina barn i "vuxen problemen" och sedan ska skälla ut mig för att jag umgås med vem jag vill, trots deras skitsnack som dom hade hittat på att mina vänner som jag umgicks med skulle ha sagt om mig.
denna man med sambo försökte med alla medel vända mig emot 2 personer som jag umgåtts väldigt mycket med och när jag fick höra att det dom sagt bara var lögn så tog jag mig ton.
Jag var så arg att jag skakade.......
jag fick hålla i mig i balkong räcket, denna person som försökte knäcka mig och få mig att bryta ihop fick sig allt en överaskning vill jag lova.
när lilla jag sa ifrån och satte HONOM på plats.
när jag väl hade gjort det så slog det mig jag hade gett honom svar på tal och jag hade fått honom att tappa talförmågan, jag kände mig stolt över att jag hade klarat det.
jag hade fått nog av allt skit och hyckleri och det fick han allt veta.
denna "man" hade till slut inga mer svar på tal och erkände sitt underläge och tilllät mig inte ens att prata till punkt.
jag gjorde det värsta tänkbara, jag drog in deras barn i disskutionen men bad faktiskt om ursäkt för det men ville tala om vad jag tyckte om det dom lät barnen vara med i vuxen pratet.
dom var/är alldeles för unga för att höra allt detta som dom pratar om.
hursom helst så fick han till slut på krut att kasta och avslutade tjafset med något i stil med detta - okej, bra då behöver vi inte ha någon mer kontakt och så lämnar ni oss ifred.
HMM....... jag skulle lämna er ifred??
vem är det som fortfarande när vi möts efter flera månaders tid fortfarande muttrar och kastar skit på mig bakom min rygg??
vem lämnar vem ifred egentligen??
aja struntsamma.
jag kan med gott samvete och högt huvud säga att jag bryr mig inte om dom längre.
visst kan jag dra mig till minnes när tjafset ägde rum och bli lite sur och grinig när jag hör muttret bakom min rygg, men efter en cigg och några djupa andetag så har jag kommit över det.
Har på sista tiden gått och funderat på vad vissa människor "liiiiider" av citat från "L ROCK"
däför detta inlägg.
tankar blir till tårar
Några dagar hos mina underbara vänner:)
känner nu när jag är hemma igen hur underbart det är att få komma ut till dom och hälsa på, vet att jag säger det varje gång men kan inte släppa det helt enkelt:)
dock hade jag lite blandade känslor när jag skulle lägga mig igår kväll. låg i soffan som jag själv beslutat att jag skulle sova på, trots att det fanns en säng för mig att sova i men för att inte störa någon när jag springer ut för att röka under kvällen valde jag soffan.
dom här dagarna har tanken varit att jag skulle vara barnvakt men det blev bara under gårdagen.
det var faktiskt riktigt kul med en massa barn, totalt skulle det vara 5 barn som jag skulle ha där med mina 2 inräknade:P
men den äldsta drog iväg till en kompis så det blev bara 4, men det gick ju bra det oxå:) haha
trots ove sundberg besök och allt........
igår kväll så låg jag och "L ROCK" i varsin soffa och tittade på one tree hill och efter några avsnitt så somnade hon.
Jag har under dessa kvällar haft en hemsk huvudvärk och jag vet inte riktigt vad det beror på men jag hamnade i mina tankar och av någon anledning så slutade detta i tårar och när dom började rinna ner för min kind så gick jag ut för att röka och då bröt jag ihop.
Tack och lov för MR A, jag messade honom och tack och lov var han vaken och fick mig att må lite bättre så att jag kunde somna. jag är så otroligt tacksam för att han alltid finns där för mig oavsett tid på dygnet.
nu menar jag inte att jag inte har någon annan att prata med jag vet att det finns flera jag hade kunnat messa och jag kunde faktiskt ha väckt "L ROCK" och jag vet att hon hade pratat med mig men tyckte att hon skulle få sova.
av någon anledning så är det extra skönt att få prata av sig med olika vänner ibland om olika saker, man sprider ut tankarna lite.
Jag började ifrån ingenstans att bara gråta, det gick inte heller att stoppa, dom bara gled ner för min kind och uppstod ifrån ingenstans.
exakt varför och vilken av alla tankar som ledde mig till tårar vet jag inte.
Hur som helst så blev det så men efter en stund så gick det över men huvudvärken satt fortfarande i,tyvärr:(.
detta är för mig väldigt personligt och privat då jag inte ens berättat om det för "L ROCK" förutom här i bloggen.
varför det har blivit så beror på att jag har svårt att uttrycka mig i tal och visste helt enkelt inte hur jag skulle tala om det för henne, jag är iof inte så bra på det i skrift heller men det har sina fördelar även om detta av erfarenhet kan leda till missförstånd.
När jag skriver ner det jag känner, tycker och tänker så kan jag få det ur mig men oxå glömma bort det och lägga det bakom mig.
Dotterns pappa ringde precis och idag hade han tydligen en bra dag eller så berodde det på sättet som jag bemötte honom men han var faktiskt riktigt trevlig när jag pratade med honom. han har lite planer som krockar med veckorna som är planerat att han ska ha våran dotter och var nu intresserad att byta någon så att allt skulle klaffa för honom.
har även tagit hand om en son i feberyra/sleepwalking tillstånd. Dessa har varit ganska vanliga hos oss men på sista tiden har dom faktiskt börjat komma mer sällan. men när feber lurar så slår det aldrig fel med dessa förbaskade drömgångar.
min älskade son......
Galen vecka...
Minst sagt.....Har farit runt hit och dit med och utan barn och det har varit så otroligt kul och med mycket roliga människor:)
MÅNDAG- hade bästaste "L ROCK" på ett snabb besök
TISDAG-
var och lyssnade på angelica och marcus vid kolhuset i gimo med barnen och miss J
ONSDAG-
Först blev det en återträff med min kära tessan, hennes son och mina barn och sedan åkte vi och Lyssnade på erik saade i östhammar med mamma mina barn och min bror
TORSDAG-Försök till Grillning med mr A, miss J och Cassie och barnen
FREDAG-
Peter jöback och cookies N beans i österby i sällskap av mr D där jag träffade och stötte på några bekanta ansikten
LÖRDAG-
grattade lillebror på sängen som fyllde 13 år idag med mamma och min dotter, sedan Vernissage på förmiddagen i harg med mr D och min dotter av fredric börjesson http://progressingartworks.blogg.se/blogg/?tmp=16152408 och hans otroliga alster, sedan kom det ett gäng med barn som jag var barnvakt till och vi fikade hos min mamma för att fira min bror med släkten.sedan tvätta jag och fick plaskdamm i tvättstugan som resulterade i ett samtal till skadeservice för åtgärd. resten av kvällen kommer att ägnas till en massa annat fix för resa till valö:)
kommer bli borta i några dagar nu så fortsätter blogga när jag kommer hem lr så blir det sms bloggning under kvällarna när alla barnen somnat, vi får se.....ska försöka lägga ut lite bilder och eventuellt en film ifrån veckans äventyr oxå:P kram på er
